Skip to content

Om jul

9 december, 2011

Lussecthulhu

Såhär års översköljs vi av julpynt, julmusik, julblommor, reklam för julklappar, granar, tomtar, lyktor, ljusslingor… Julen är en kommers utan dess like och många blir väldigt stressade av allt man ”ska” göra bara för att det är jul. I min familj har vi alltid tagit det ganska lugnt med det där, dels för att vi inte tycker att det är jätteviktigt men också för att jag är född dagen före julafton och alltid hållit hårt på att jag ska få ha min födelsedag ifred. Julstjärna, adventsljusstake och ljusslinga i trädgården har varit okej, men inte mer. Vi är också väldigt sekulariserade. Vi är konfirmerade allihop men ingen av oss tror i någon större utsträckning (vad jag vet). Jag försökte ett tag efter konfirmationen, mest för att jag verkligen ville ha något att tro på, men det fungerade verkligen inte för mig. Således har jag aldrig firat jul av kristna anledningar. Det har varit något vi gjort, bara, för att det är så det är. Det är så vi alltid gjort. När jag flyttade hemifrån struntade jag i allt det där, bakade kanske lussekatter och pepparkakor, men inte mer.

Så träffade jag min man. Han är inte bara likgiltig inför julen, han tycker direkt illa om den (om man bortser från lussekatter och pepparkakor som han älskar). Han är särskilt avogt inställd till tomtar (men det är en helt egen historia…). När vi flyttade ihop bestämde vi oss för att skapa egna traditioner, inte bara för jul, utan för alla högtider som vi ville fira. Så vi började fundera. Vad betyder den här tiden på året för oss? Inom min religion firar man bland annat vinter- och sommarsolstånd samt vår- och höstdagjämning, vilket för mig är helt logiskt eftersom dessa tidpunkter är tydliga punkter som markerar årstidernas gång.

Så, jul. Eller yule. Eller som vi föredrar att säga, midvinter. Vi firar den på vintersolståndet, eller så nära som möjligt, med bastu och god mat ute på landet. Med eld och ljus på årets längsta natt påminner vi oss om att det är då det vänder. Att även i det allra mörkaste finns ljuset, i det kallaste finns värmen. Att årshjulet snurrar och årstid följer på årstid i en cirkel, utan början, utan slut.

Eftersom vi är som vi är tar vi upp andra traditioner också. Som sagt, maken älskar pepparkakor (och äter dem året runt) och jag gillar dem också så vi bakar sådana. Vi bakar lussekatter också, förstås, men där är maken den enda som äter så det gör jag för hans skull. Mormors fina hushållsassistent får komma fram och arbeta. är också från mormor och ger kryddiga, spröda, tunna kakor som smakar barndom. Jag fyller huset med vita hyacinter eftersom de doftar så gott, vi eldar i kaminen, tänder levande ljus. Det viktigaste är att vi trivs och att vi bara gör sådant som vi vill göra, och inte gör något för att man måste. Jo, ett måste finns, och det är min speciella chokladkola, men det är för att det inte finns något godare julgodis!

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: