Skip to content

Om att be om hjälp

8 mars, 2011

Jag hatar att be om hjälp. Jag vill vara den som hjälper, som erbjuder, som ställer upp och som är självständig. Problemet med detta är att jag och maken har två katter. Och har man katt behöver man förr eller senare hjälp, i form av kattvakt. Varenda gång vi ska bort utspelar sig samma scenario – jag pratar med mina föräldrar, som glatt tar sig an den fläckiga lilla damen eftersom hon är deras lilla hjärtegryn, och sedan börjar ett kallt krig mellan mig och maken om vem som ska ringa runt och försöka hitta inkvartering för svartkatten. Vi tycker nämligen lika illa om att be om hjälp båda två. Själv tycker jag att vi kan stoppa in honom på kattpensionat men maken vägrar (jag kan faktiskt tänka mig att stoppa in fläckiga damen på pensionat också, men nu brukar ju mina föräldrar glatt ställa upp, som sagt). Visst, det kostar ju, men det är en ångestfaktor mindre och man slipper känna sig som en skurk som försöker tvinga på någon en katt.

Det allra bästa vore ju förstås att hitta någon som också har katt och som kan tänka sig att byta kattvaktartjänster med oss. För ofta behöver vi ju inte kattvakt och att ha en eller två till under en vecka eller två känns inte så betungande för oss.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. Helena permalink
    8 mars, 2011 20:46

    Men…varför vill inte föräldrarna dina ta den svarta katten? :/ Man får faktiskt inte göra skillnad på sina barnbarn, vet dom inte det?

    • 11 mars, 2011 18:40

      Saken är den att de har lärt känna Josefin under flera år. Hon fyller nio i maj och har bott med mig ända sedan hon fick lämna sin mamma. Svartkatten är en ny bekantskap och jag tror att de dels är rädda att det ska hända honom något (de var toknervösa de första åren med Josefin också, var hon borta ett dygn ringde de direkt) och dels att han är lite klumpig och därmed lätt har ner saker. Plus, som sagt, att de inte känner honom riktigt än.

  2. 9 mars, 2011 13:03

    Usch ja, det är svårt det där.

  3. Marita permalink
    9 mars, 2011 13:21

    Hej! jag fick frågan om kattvakt av din mor/min kollega, i morse. ( några timmar senare läste jag som vanligt Kostdoktorn.se och såg en kommentar där, som jag la ihop med namnet och simsalabim var jag här. Internets vägar äro outgrundliga.. 🙂 )
    Jag skulle gärna passa dina pälsbollar, älskar katter! Men gubben min är allergisk och var inte så pigg på att ha en katt i vårt hem ens för en vecka. Tyvärr.
    Men det finns en tjej här på en annan avd som brukar leta kattvakt. Vill du ha hennes adress så maila mig så förmedlar jag.
    mvh, Marita

    • 11 mars, 2011 18:42

      Så lustigt! Du får gärna förmedla kontakt – nu flyttar ju vi ganska snart och då kanske det inte är lika aktuellt med tanke på att vi kommer att bo en bit från stan (exakt var vill vi inte skylta med på nätet) men har hon bil så kan det ju fungera ändå!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: