Skip to content

Begravning

19 februari, 2011

Igår begravde vi mammas moster, K. Eftersom jag inte är kristen kan jag ibland tycka att det är lite jobbigt att delta i gudstjänster men den här prästen är så väldigt bra, så det blev en mycket stämningsfull och fin ceremoni. Dessutom kände hon K så hon höll ett jättefint griftetal där det verkligen märktes att hon också saknade henne. Det var en märklig känsla att kliva in i kyrkan och se kistan eftersom jag inte riktigt förstått att K inte finns mer – nu blev det i ett slag så verkligt. Naturligtvis finns det ingenting konstigt eller förvånande med att en människa som är nästan 99 år dör, men sorgligt är det ändå. Hon har ju alltid funnits där.

Kaffet efteråt blev en varm och kärleksfull tillställning. Jag tror hon hade gillat den, K. Min moster höll ett fint tal – inte om K utan till henne. Mycket skratt blev det, vi mindes det goda. Som att K var fruktansvärt envis, intelligent, sportig, rolig, finurlig och tyckte om att räcka ut tungan åt folk (särskilt min morbror P, som dessutom gjorde det till en sport att få se den där tungan varje gång han träffade henne).

På kvällen åt vi i den närmsta släkten middag tillsammans och det var bra, för vi träffas alltför sällan, utspridda över södra halvan av landet som vi är. Mycket prat och skratt och jättegod mat. Det skulle K ha gillat (även om hon nog hade rynkat lite på näsan åt den libanesiska maten).

Sedan enades vi om att oavsett var K befinner sig nu så hoppas vi att de andra där är envisa, annars kommer de att få problem!

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 19 februari, 2011 11:33

    Begravningar är aldrig kul… Men vad skönt att ni verkade få en fin ceremoni.

  2. 20 februari, 2011 15:11

    Vilket härligt minne! Moster K hade nog gillat det Ni pratat om henne!

  3. 21 februari, 2011 11:44

    Begravningar är onekligen en besynnerlig blandning av sorg, vemod men också glädje och närhet, – allt på en och samma gång. Att en gammal människa dör är naturligtvis inget konstigt, men nog kan tomrummet han/hon lämnar efter sig bli påtagligt och svårt att komma över. Din gammelmoster K kommer nog att vaka över er, där i sin himmel!

    Vad spännande att ni ska flytta och att det finns en liten trädgård som väntar på dig! Ser fram emot att få läsa mer om det framöver!

    Önskar dig en god start på den nya veckan! (Sportlov, kanske?)
    /Anna-Karin

    • 21 februari, 2011 18:58

      Tack! Nej, inget sportlov här, sådant är vi för gamla för och har inga barn som har lov heller.

      Du har så rätt i det där med blandningen! Ja, jag hoppas att hon finns någonstans och tittar på oss och gillar att jag tänker adoptera hennes vävstolar och föra den traditionen vidare.

      Ja, det ska bli mycket spännande att flytta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: