Skip to content

Skrivkramp

25 januari, 2011

När man skriver examensarbete ser tomma vita datorskärmar inte alls lika lockande ut som när man räknar, programmerar eller läser till en tenta. Man måste sitta vid datorn för att kunna skriva, men blir det något gjort? I perioder kanske… Jag har inte mycket i huvudet just nu förutom exjobbet, och har jag inte ångest för det så har jag det för något annat. Inte någon ideal situation med andra ord.

Imorgon åker jag upp till Uppsala på konferens. Det är Datatjej som går av stapeln igen, och det är tredje gången jag är med. Sista gången som deltagare också eftersom jag börjar jobba snart och den endast är till för studenter. En del tycker att det är fånigt med specifika tjejaktiviteter men går man en mansdominerad utbildning kan det vara skönt att få träffa andra tjejer i samma situation – särskilt om man, som jag, har gått in i högre årskurs och därmed inte har några kurskamrater att umgås med. Jag hade kanske varit skeptisk om konferensen varit ett initiativ ”uppifrån” men det var ett gäng tjejer som startade den och allt jobb görs av tjejerna själva (dock upplåter universitet/högskola lokaler för föreläsningar mm).

Första gången jag åkte var vi på Chalmers och det var en upplevelse. Att få sitta i tre dagar i sträck och lyssna på företagsrepresentanter som talade om hur gärna de ville anställa fler tjejer. Man kan behöva en sådan boost ibland! Förra året var vi i Lund och då märktes dippen i ekonomin för det var inte alls lika många företag där och arrangemanget haltade en smula. I år verkar det vara bättre. Det ska bli skönt med en liten paus från vardagen, men det är ingen semester att vara på konferens! Obligatoriska föreläsningar från nio till tre-fyra, mingel i alla pauser, minimässa en dag och obligatoriska aktiviteter varje kväll. Sjusovaren brukar vara rejält trött efteråt. I år kommer jag att vara extra trött just pga att vi är i Uppsala. Man kan inte vara student på besök i Uppsala utan att gå på nation, och på lördag är det tänkt att vi ska gå till Norrlands efter middagen. Dit måste jag bara gå eftersom vi hade vår bröllopsmiddag där.

Och så har man lyckats prokrastinera lite till…

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 25 januari, 2011 19:30

    Jag har aldrig upplevt den där studenttiden och det saknar jag lite.

    • 26 januari, 2011 07:50

      Det är ju kul, till en viss gräns. Sedan tröttnar man på att leva på ingenting och vill ha ett jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: