Skip to content

Luddterapi

19 januari, 2011

När jag sätter mig i soffan dröjer det oftast inte länge innan jag har en fläckig dam i famnen. Josefin älskar att ligga i mitt knä när jag sitter i soffan. Ikväll var inget undantag. Hon lägger sig med ryggen mot min vänstra arm som är precis lagom lång och lagom böjd för att stödja en varm kattrygg. Hakan hamnar strax ovanför mitt vänstra bröst, och när min högerhand börjar klia henne bakom örat sätter hon igång motorn och sträcker ut ett framben över min bröstkorg. Hon spinner inte sådär jämnt som andra katter gör, hon spinner i stötar. ”Fnurrf, fnurrf, fnurrf” låter det. Nästan som om hon snarkar (vilket hon faktiskt gör ibland när hon sover – hon har väckt maken flera gånger!). Jag tittar ner på min lilla pälskling och känner hur hjärtat sväller av kärlek för varje ”fnurrf” och hur min älskade katt spinner ett mjukt täcke av kärlek som lägger sig över ångesten som snö över svart jord.

I maj är det nio år sedan jag tittade ner i en pappkartong där fem små knyten, endast några timmar gamla, låg med sin mamma. Där och då bestämdes vilket knyte som skulle bli mitt. Nio år. Om jag fick bestämma skulle det bli minst nio till!

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: