Skip to content

Några typer jag inte förstår mig på

18 januari, 2011

Folk som hatar snö
Jag gillar snö. Inte på det där ”hurra-det-snöar!”-sättet som barn ofta gör, men jag gillar den. Särskilt såhär års när det är vinter och mörkt. Snö lyser upp, man kan åka skidor och man riskerar inte att halka. Till och med jag som ständigt fryser tycker bättre om snö och minus fem än regn och plus fem. Som idag. Snöhatarna brukar älska när det regnar och snön smälter bort. Det är bara det att det är januari. Smälter snön nu betyder det bara att den blir till is, is med ett lager vatten ovanpå så att alla som går ut riskerar att bryta något.

Folk som åker till medelhavet på sommaren
Jag älskar den svenska sommaren. Lång, skiftande och inte för varm. Jo, så brukar det vara. Jag var nog en av få som avskydde de höga temperaturer vi hade i somras. Trots att jag är en fryslort är värme värre. Kyla kan du klä dig mot. Det enda som fungerar mot värme är bad och luftkonditionering. Jag blir dessutom varm när jag sover (till och med mitt i vintern vill jag gärna ha öppet fönster och tunt täcke) och trots min superhjälteförmåga att sova hur mycket som helst fick jag problem i somras, pga värmen. Nåväl, det är inte enda anledningen att stanna hemma. Svensk sommar är något av det vackraste som finns, varför inte stanna hemma och njuta?

Folk som får panik i slutet av augusti/början av september
Eftersom sommaren tar slut. Jag tror att september är min absoluta favoritmånad. Skogen är full av bär, sen kommer det (förhoppningsvis) svamp, fruktträd och bärbuskar dignar under sin börda och jag vill vara ute i skogen varje dag och komma hem med stora hinkar och korgar, rensa, steka, koka, frysa, pyssla och greja. Det är med sorg i hjärtat jag tar farväl av svamp- och bärsäsongen varje år. I juli-augusti är det jag som är först ut i skogen på jakt efter blåbär.

Jag tror att jag är en rätt ovanlig människa på det sättet att jag ser stora poänger med alla årstider. Ofta släpper jag dem endast motvilligt i övergången till nästa men jag ser positiva saker med alla, utom möjligen med mörven. Mörv är ett ord myntat av serietecknaren Jan Berglin. I en av hans serier säger någon att det borde finnas ett ord för de där mellanårstiderna. Mellan höst och vinter och mellan vinter och vår. Mörv! ”Mörv är det ju för jämnan” svarar gubbe nr två. Och så är det med den saken. Mörv är det jag ser när jag tittar ut genom fönstret just nu. Mörv kännetecknas av grått ljus, regn och slask. November är en typisk mörv-månad. Folk som lämnar landet när det är mörv förstår jag mig på.

Berglin är för övrigt något av en husgud här hemma. Vi har lånat in en hel del ord och uttryck från honom i vår vardagsvokabulär. ”Vräl, dyddla och öpek” har till exempel gett upphov till uttrycket ”dyddla” hos oss (med betydelsen ”lösa det sista i någon annans korsord”). Får vi syn på solen kan vi utbrista ”Där är hon, blaffan!” och vill vi ha kontakt använder vi oss ofta av ”Bnöp!” (vilket givetvis skall besvaras med ”Och ostronet var först igen!”). Den här är också en gammal favorit.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 18 januari, 2011 09:25

    Vi är sannerligen lika i mycket, du och jag.

    Och mörv är den årstiden jag hatar. Alla andra är så väldigt fantastiska på sitt sätt.

  2. 18 januari, 2011 12:01

    *s* Vi är ganska lika du och jag.

  3. Annaa Mattsson permalink
    18 januari, 2011 15:32

    Nej du har fel, en riktig snöhatare gillar inte att snön kommer över huvud taget, det finns naturligtvis ingen som gillar gråsörja på gatorna. Det påstår bara ni snöälskare för att framställa oss andra som ännu större idioter, he he… Många av oss snöhatare är ju sanna optimister, annars skulle vi inte palla att bo kvar här, så vi tror ändå, att så fort den där sörjan runnit undan så blir det fint och torrt under och sen kommer våren snabbare. Skulle vi tänka att det snart kommer mer snö, skulle vi gå under! Och vi ser ljuset! Vi räknar varje sekund som dagarna bli längre för vårtecken. Vi nosar runt södergavlarna för att finna de första snödroppsknopparna. Och när februarisolen sticker fram sticker vi näsan mot solen och står alldeles stilla i lä för att lura oss själva att det är riktig vår. Vi vet naturligtvis hur löjliga vi ter oss, så det skulle inte falla oss in att beordra omgivningen till kollektiv tvångsnjutning.

  4. 29 november, 2012 19:49

    ”Blaffa” är nog äldre än Berglin dock. Det är ett ord man ofta hör på landsbygden (ofta angående koskit) och det betyder ungefär ”mindre tilltalande smutsfläck”.

    • 30 november, 2012 15:24

      Absolut, men att använda det om solen har jag bara hört Berglin göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: