Skip to content

Tjugominutersmetoden

29 december, 2010

Eftersom jag började få grava problem med sömnen redan under mitt andra år som student på högskola kan man tycka att jag borde ha utvecklat strategier för att överleva mycket tidigare, men faktum är att jag inte förstod hur jag skulle göra förrän för drygt ett år sedan. Eftersom jag till största delen studerat på tekniska utbildningar (totalt sju år mot ett års humaniorastudier) har inläsning av stora textmängder som tur är inte varit så vanligt förekommande. Dock finns det en och annan kurs där man verkligen behöver läsa in sig, som modern fysik, interaktionsdesign och organisationsteori. För att inte tala om det jag sysslar med nu: examensarbetet. Det är en hel del text som ska läsas in – bra mycket mer än som hamnar i rapporten – och det är förstås lite knepigt för en hypersomniker som jag. I vanliga fall går det till på följande sätt: jag sätter mig i soffan med texten jag ska läsa, Josefin hoppar upp i mitt knä, och efter ungefär en kvart sover vi gott båda två. Vanligen vaknar jag inte förrän efter två timmar och känner mig desorienterad och inte lite besviken på mig själv. Händer detta blir det ofta inte mycket mer gjort den dagen. Vansinnigt ineffektivt alltså, och mycket demoraliserande.

För ett år sedan läste jag på DSV (institutionen för Data- och SystemVetenskap) ute i Kista, och i jakten på kurslitteratur gav jag mig in i deras (lilla) bibliotek. Där hittade jag en bok som hette ”Plugga mindre – lär dig mer” eller något i den stilen. Förutom allmänt kloka råd som att man bör bläddra igenom en bok och skumma ett ord här och där innan man sätter igång på riktigt, samt tips om hur man ökar läshastigheten mm så stod det att man skulle ställa en äggklocka och läsa i intervaller, med korta pauser emellan. Jag tillämpade detta med gott resultat under kursen i interaktionsdesign (och fick högt betyg, kan tilläggas). Sedan var det bara programmering för hela slanten och kunskapen föll i glömska. Tills nu. Efter att ha gjort några misslyckade försök till inläsning har jag idag tillämpat tjugominutersmetoden med ett utmärkt resultat. Fortfarande i soffan, fortfarande med katt i knät, men nu med en helt annan tillförsikt. Jag har läst i tjugo minuter, bytt till skönlitteratur i kanske fem-tio minuter, läst i tjugo igen. När jag läst facktext i totalt en timme har jag tagit en lite längre paus, sträckt på benen, ätit, druckit, gått på toaletten. Och sen på det igen. Jag har visserligen sovit också, men bara i en timme (ställde äggklockan innan jag somnade, ställde om den när den ringde).

Den korta lästiden gör också att jag verkligen orkar koncentrera mig på texten, något som jag annars brukar misslyckas med efter ett tag. Mina tankar vandrar lätt iväg när jag läser facklitteratur, särskilt om den är på engelska.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 30 december, 2010 10:46

    Smart idé! Man måste verkligen TRÄNA upp hjärnan för att plugga, har man inte gjort det på ett tag gnisslar det rejält.

    • 30 december, 2010 13:20

      Ja, eller i mitt fall se till att den inte får en chans att somna! Det är som om någon trycker på off-knappen, går liksom inte att göra något åt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: