Skip to content

Inlägg i midvintertid

22 december, 2010

Jag är så tacksam över att jag har övergått från slalomåkandet till att kasa runt i längdspåret. För trots att kasar är just det jag gör – jag är inte särskilt bra på att åka längd – är det så mycket skönare än att frysa om tårna, tvingas utstå smärta när fötterna ska i och ur pjäxorna, susa nedför branter i total skräck och stå i liftköer. Men det allra bästa med att åka längd är naturupplevelsen.

Första kilometern var trög. Det tar ett tag att bli uppvärmd. Mina luftrör protesterar alltid i kylan så en puff bricanyl krävs också. Efter ytterligare en halv kilometer åkte tjockvantarna av. I långbacken fick jag stanna och hämta andan. Inte för att det var jobbigt, utan för att vintersolen stack upp sitt röda ansikte ovanför fjället och det var så fantastiskt vackert att jag var tvungen att njuta en stund. Himlen var ljust, ljust blå i zenit och nästan vit ovanför skogen. Granarna var tysta och snötäckta och då och då släppte de ifrån sig lite snö som singlade ner på mig. Att glida runt i denna natur, med radiofavoriten Johanna Koljonen och p3Kultur i öronen är ren och skär lycka.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: