Skip to content

Dag 09 – Min tro

23 november, 2010

Det verkar som om det här med två inlägg varannan dag blivit en vana. Tanken var att jag skulle skriva igårkväll, men då fick maken ett ledsamt besked och vi ägnade resten av kvällen åt att prata och kramas. Anledningen till att det dröjde med inlägget var också att det är en känslig fråga, det där med tro. Julia Skott uttrycker sin känsla inför den kristna tron här, och jag håller med om mycket av det hon skriver. Jag försökte verkligen vara kristen, eftersom jag hade ett så stort behov av att tro på något, men det fungerade aldrig riktigt. Det hände liksom aldrig något, och jag kände ingenting.

Min avsaknad av kristen tro har troligen (no pun intended) med min uppfostran att göra. Mina föräldrar är inte kristna, vi gick mycket sällan i kyrkan, pratade i princip aldrig om tro och religion. Jag är också väldigt naturvetenskapligt lagd, och vill ha belägg för precis allting, något som inte direkt är förenligt med en tro. Nåväl, jag har aldrig riktigt gett upp hoppet om att hitta någonting som jag kan kalla mitt. Det jag egentligen söker är väl mer ett paraply att samla mina upplevelser av flow, samhörighet, skönhet och lycka under. För mig är det inte det minsta viktigt varifrån dessa upplevelser kommer, i den meningen att jag skiter i om de kommer inifrån mig själv (vilket är troligast, sett ur ett vetenskapligt perspektiv) eller om de kommer utifrån. Det viktiga är upplevelsen i sig. Alltså spelar det ingen roll om det faktiskt är sant eller inte det jag tror på, så länge det fungerar. Dessa upplevelser kommer oftast till mig när jag befinner mig i naturen, gärna på vackra ställen (om man har det här synsättet så var makens och min bröllopsresa till Island i princip en enda lång religiös upplevelse). Ibland när jag har en alldeles särskilt fantastisk naturupplevelse stannar jag upp och tänker: ”Undrar om kristna någonsin känner så här när de är i kyrkan?”. Om de inte gör det undrar jag ärligt talat varför de går dit.

Den religionsintresserade borde vid det här laget kunna gissa sig till vilken tro som ligger mig närmast. Mer än så tänker jag inte komma ut ur garderoben.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 23 november, 2010 15:01

    Känner igen mig otroligt mycket i det du skriver, och jag tror mig också ha en (liten) aning om vad du döljer i garderoben 🙂

    Just det där med att försöka vara kristen är något jag också gått igenom och för mig kändes det som att försöka trycka in en rund kloss i ett fyrkantigt hål, kände aldrig det där som de andra påstod sig känna.

  2. 23 november, 2010 20:25

    Jag tror det är för mycket skuld i kristendomen. De tjatar och tjatar om förlåtelsen, men jag tycker att det är bättre att inte ha någon synd från början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: