Skip to content

Ett rent helvete?

16 mars, 2010

Min mormor hade en kylskåpsmagnet som deklarerade följande: ”Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete”. Är det något som jag inte levt efter så är det det. Jag kommer från en familj där båda föräldrarna ständigt har plockat undan, torkat av, dammsugit och rättat till. Deras vänner ser dem som förebilder och önskar att de också hade det så rent hemma. När jag var liten hatade jag att städa men gjorde det när jag blev tillsagd. Så fort jag flyttade hemifrån hände det dock något och jag började städa med mamma och pappa som förebilder. Så har det fortsatt. Så länge de bodde i villa kunde de kanske inte få hela hemmet skinande rent men nuförtiden tas det fram en trasa så fort någon ens petat på det rostfria kylskåpet. Självfallet har detta påverkat mig.

Så länge katten kunde gå ut och sprida sin päls för vinden och så länge jag bodde själv och endast hade min egen skit att städa upp var det inga större problem. Jag är uppfostrad att alltid städa undan och torka av i köket när jag har lagat mat t ex, och gör det utan att ens reflektera över det. I ett ensamhushåll har man full koll på allt. De senaste åren har jag levt ihop med världens underbaraste man och hans tillika underbara kattkompanjoner (med undantag för perioden då han bodde i Jämtland). Då är det lite svårare. Jag har fortsatt att leva i tron att mitt hem är ett sådant som alltid ska vara skinande rent och välstädat, vilket har lett till mycken ilska och frustration. Jag har sett hemmet som mitt, och därför borde det ju vara fläckfritt eller hur?

Ack vad jag har bedragit mig. Hemmet är ju faktiskt vårt! Mitt hem kanske är fläckfritt men vårt hem är det inte. I vårt hem ligger det tidningar på köksbordet, grus på hallgolvet och pälstussar lite varstans. Strykbrädan står framme, tvätten bor lite varstans och böckerna trycks in där de får plats. I vårt hem kan man plocka i en halv evighet utan att det gör någon större skillnad.

Jag vill inte att det ska vara mitt hem eller makens hem och att den andra ska känna sig som en inkräktare. Jag vill att hemmet ska vara just vårt och då får jag nog acceptera att det ser ut som det gör.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 16 mars, 2010 13:54

    Jag får krupp när det är stökigt, men orkar sällan göra något åt det. Maken och jag är lika duktiga på att släppa saker där vi står båda två, men vi har insett att det är meningslöst att göra något åt det, förutom de städryck vi får ibland och får jättefint på ett par timmar. 🙂

    Känner igen det du skriver om att komma från ett välstädat hem, mamma plockade, dammade, fixade hela tiden, vilket jag inte riktigt orkade med när jag flyttade hemifrån.

    Jag är nog lite motsägelsefull, blir tokig av stök, men har ändå rätt stökigt…

    • 16 mars, 2010 16:03

      Jag har inga problem med att hålla det fint och rent efter mig själv. Det blir jobbigt när man måste göra det efter två (eller fyra om man räknar katterna).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: